Den här dagen för fem år sedan

Det är roligt att titta på gamla kort, minnas och kanske förvånas. Den här dagen för fem år sedan var vi i Bydalsfjällen. Det var ömsom snöstorm och ömsom solsken.

Att åka iväg med bilen var inte att tänka på förrän vägen hade blivit plogad.

Redan när vi kom ner till Damån var det barmark.

Bydalsfjällen var underbart vackra i sin nysnö.

I Östersund var himlen blå och rönnbärsträden sprakade röda.

En underbar dag med många kontraster.

Morgonens utsikt och den femte årstiden

Morgonens utsikt från Hotel Diplomat Åregården. Det blev en härlig dag…

Åreskutan Åregården

Jag funderade idag på att jag bloggade mycket mer förut än nu, och ändå finns det huuur mycket som helst att fota och blogga om just nu. Men det är väl så att nu är det den femte årstiden med sol och snö, och då prioriterar jag att vara ute i stället för att sitta framför datorn. Jag tar det som ett gott tecken!

Vårsol första helgen i februari!

Vilken dag! Platsen är Västerfjället, Bydalen.

Bydalsfjällen Västerfjället

Solen värmde och gav färg på näsa och kinder! Ledmarkeringarna såg ut som snögubbar som stod på rad.

Skidled Västerfjället Bydalen

På vissa platser var det mycket snö. Ledmarkeringarna brukar vara 3 meter höga.

130203 Stenstugan 020

Makalös utsikt västerut. Jag önskar jag visste vad varje fjälltopp heter.

Västerfjället Bydalen

Jämtladsfjällen är underbara!

Bilder från idag – slalombacken i Bydalen

Äntligen är jag på banan igen när det gäller IT och uppkoppling. Nu har jag möjlighet att dela några bilder från idag men det är svårt att välja. Vi har varit i slalombacken i Bydalen hela dagen. -2 grader på toppen och -13 i dalen. Solen strålade och jag älskar ljuset i januari när solen står lågt på himlen.

Bydalsfjällen sol i januari

Högfjällsliften har öppnat

Högfjällsliften Bydalen

Härligt före i backen, här är ”Stora pisten”:

Stora pisten Bydalen

Jättelite folk i backen. På ett sätt gillar jag det för jag får svänga fritt och behöver inte ta hänsyn till någon annan. Men samtidigt är det ju så att det behövs (betalande) folk i backen för att allt ska gå runt. Det är därför jag tycker det är roligt att det byggs flera nya stugor i Bydalsfjällen.

Pianosvängen Bydalen

Gränsen mellan pist och offpist. Jag höll mig i pisten medan sonen gjorde ”offpistutflykter”.

Offpist i Bydalsfjällen

Oj, jag har redan laddat upp fem bilder. Det är nog bäst att jag ger mig nu och börjar fixa lite middag i stället!

Jämtlandsnatt

Magiskt, trollskt, overkligt och grönt är de första orden som kommer till mig när jag tittar på framsidan av boken Jämtlandsnatt. Jag sätter mig i favoritfåtöljen och börjar bläddra.

Jag förväntar mig att möta kalla stjärnklara nätter när jag öppnar bokens pärmar men efter förordet strålar solen mot mig och känslan av jämtländska ljusa sommarnätter börjar leta sig fram.

Efter några sidor kommer jag fram till ett gemensamt minne, venuspassagen. Göran Strand skriver så här i sin bok:

Den 6 juni 2012 passerade planeten Venus framför solen. Jag och många andra hade samlats vid Stocketitt på Frösön för att bevittna passagen. (…) Nästa gång Venus passerar framför solen är den 11 december 2117, så det här var min sista chans att fotografera detta fenomen.

”många andra” som han syftar på var bland annat min familj och jag. Det var min rymdintresserade dotter som såg till att vi var vakna extremt tidigt denna nationaldag och fick uppleva en magisk händelse. Jonas Grinde som äger Sveriges största solteleskop lät oss titta genom det och vi såg en svart prick (Venus) framför solen. Det kanske inte verkar så upphetsande men tillsammans med alla andra på fältet vid Stocketitt blev det ett minne för livet. Här är mitt foto från den morgonen.

Det känns nästan alltid jobbigt att kliva upp extra tidigt en sommarmorgon eller att ta på sig en massa kläder för att gå ut en stjärnklar vinternatt men det är alltid värt det. När jag bläddrar genom boken Jämtlandsnatt av Göran Strand vet jag att jag kommer stå tyst och stilla och titta upp mot himlen den här vintern också.

Snön gör att alla ljud dämpas och det är absolut tyst. Vi är långt ifrån närmaste gatlyse vilket gör att oändligt många stjärnor syns på himlen. Allra bäst är det när norrskenet visar sig.

Ett minne från förra vintern är när vi släckte alla ljusen i stugan vid 01-tiden på natten för att gå och lägga oss. Då såg vi ett fantastiskt norrsken på himlen. Dottern hade redan sovit i flera timmar men jag väckte henne. Sedan gick vi ut på gården tillsammans. Hon hade pyjamas på sig och var invirad i sitt täcke. Vi stod tillsammans och tittade på de magiska strålarna som skiftade i olika färger. Tiden stannar och tanken svindlar. Min egen litenhet mot rymdens oändlighet. Lite läskigt men samtidigt fantastiskt!