Morgonens utsikt och den femte årstiden

Morgonens utsikt från Hotel Diplomat Åregården. Det blev en härlig dag…

Åreskutan Åregården

Jag funderade idag på att jag bloggade mycket mer förut än nu, och ändå finns det huuur mycket som helst att fota och blogga om just nu. Men det är väl så att nu är det den femte årstiden med sol och snö, och då prioriterar jag att vara ute i stället för att sitta framför datorn. Jag tar det som ett gott tecken!

Åre kabinbana – det gick bra trots allt…

(Nu har jag fixat länkarna till filmerna som av någon anledning slutade fungera tidigare.)

Den här dagen 1989 inträffade en alvarlig incident med kabinbanan i Åre. Så här beskrivs den på Wikipedia:

Lördagen den 28 januari 1989 inträffade en olycka med kabinbanan. 34 personer befann sig i bergstationen, då vädret plötsligt försämrades, och de ombads att omedelbart åka ner med kabinbanan. Ungefär klockan 13 var samtliga personer inne i kabinen, som då började sin färd neråt. När den passerade stötta 3 (ungefär halvvägs) spårade kabinen ur och nödstannade (automatiskt). Vindarna var då mycket kraftiga, vindbyar på gränsen till orkanstyrka. Man konstaterade att kabinen inte kunde repareras på plats i det hårda vädret, eller flyttas på något sätt, så man beslutade att evakuera personerna i kabinen. Drygt fem timmar efter att kabinen spårat ur hade samtliga evakuerats utan några skador.

TV3-programmet ”Larmet Går” gjorde senare en rekonstruktion av händelsen:

Del 1 av 2:

Del 2 av 2:

Den skitiga sidan av Åre

Åre förknippas av de allra flesta med vit snö och strålande sol från en klarblå himmel. Glada turister som svänger ner för Åreskutan. Bergbanan som andas tradition och en aldrig sinande ström av covers och öl på afterskin. Men Åre har en mörkare och skitigare sida också….Det här är inte en förort till Stockholm. Det här är Åre.

Det är fler än jag som har upplevt slasket, gruset och smutsen en gråmulen dag i maj. Eller uppgivenheten i slutet på oktober då det verkar som snön aldrig ska komma.

Ola Rockberg och Maritn Alzén har fångat de grå stunderna i boken Årebilder, fjället och byn genom en fotografs ögon. De visar en annan sida av Åre. Det är inte så här vi är van att se bergbanan på bild.

Men ibland kan det grå vara vackert och rogivande.

Och inte ens Ola kan låta bli att fota endel klassiska Årebilder med vit rimforst och klarblå himmel!

Årebilder är en annorlunda bok att bläddra i.

I väntan på att du får boken i din hand kan du titta på fler av Ola Rockbergs årebilder här.

Vacker konst – Åre

Jag satt och tittade på hemsidan för Konsthuset i Åre. Det är fascinerande att samma by kan framställas på så många olika sätt beroende på vilken konstnär som gör tolkningen och vilken teknik som används. Här kan du titta, njuta och förundras.

Ta även en titt på Sofia Ohlséns oljemålning med en slalomåkare. Målningen med blå himmel gillar jag skarpt.

Bambustavar, pälstofs och dragkedja

Varje familj har säkert sina familjehistorier som citeras lite då och då. En av mina familjehistorier utspelar sig i mitten av 70-talet i Storlien. Jag var liten och min mamma var strax över 30. Skidutrustningen var inte helt uppdaterad på alla ställen. Bland annat hade min mamma bambustavar med korkhandtag och stora kringlor. När vi åker upp i liften säger den ena liftskötaren till den andra (på klingande stockholmsdialekt dessutom):

– Kolla, tanten har bambustavar!

Den kommentaren har min mamma aldrig glömt….

Jag kom att tänka på den kommentaren när jag köpte min nya mössa. Pälstofs funkar i år också tycker jag. Eller kommer vi att få en ny ”family story” när alla ”unga hippa” pekar finger åt mig och skriker:

– Kolla, tanten har fjolårsmössan på sig!

Jag är i alla fall nöjd med mitt inköp på Hanson i Åre.

M köpte två par skidhandskar på Hanson. Jag var lite fundersam på dragkedjan på handsken…

…men det var någon som hade tänkt till. Bakom dragkedjan finns en liten ficka med en liten putsduk som sitter fast i ett gummiband. Praktiskt när slalomglasögonen ska putsas i liften.

Copperhill – ett efterlängtat besök

När vi var till Åre tidigare i höstas bodde vi på Copperhill Mountain Lodge.

Hotellet öppnade den 8 december 2008 och har fått sitt namn från områdets historia av kopparbrytning. Det är medlem i Design Hotels™, en internationell handplockad samling av hotell som förenas av bl.a. arkitektur och design i framkant, individualitet, lokal förankring och hållbara koncept.

Det är ett spektakulärt hotell som var omskrivet i lokalpressen redan under byggtiden. Jag vet för lite för att ha någon åsikt om själva byggprocessen men jag tycker det är roligt att det står där på toppen av Förberget i Åre-Björnen. Med sina 730 meter över havet har det en vacker utsikt över Åredalen.

Jag har varit på Copperhill några gånger tidigare men bara över dagen. Äntligen skulle jag få njuta av att bo på hotellet! Dessutom i deras största svit, gold sviten….mer om det i morgon….

Gamla hus i Åre

Insprängt bland allt det nya finns gamla fina hus från tiden då Åres främsta turister var ”luftgäster”. Det är svårt att tänka sig att i början av 1800-talet fanns ännu inget samhälle som hette Åre. På det blivande samhällets plats låg byarna Mörviken och Totten tillsammans med fjälljordbruk.

Villa Jamtbol som färdigställdes 1914 tog 6 år att bygga. Mer bilder hittar du här.

Villa Årebo vid bergbanan är en av Åres klassiska villor/pensionat. Källa.

Längre ner i Totten finns ett hus med fina hjärtan på fönsterluckorna. Jag gillar vindflöjeln i form av en skidåkare.

I Björnänge finns ett fint hus vid vägen med torn och mycket snickarglädje.

Tyvärr finns det alltför många exempel i Åre då endast pengarna har fått styra vilket resulterat i fula betongklumpar till hus. Jag gillar när man tar tillvara och inspireras av det gamla genuina.

Ett gammalt vitt litet hus tittar fram

I går skrev jag om kontrasterna i Björnen. Åre är fullt av kontraster. Det finns ett vitt litet hus från början av sekelskiftet 1800/1900 inbäddat bland höstlöven.

Gaveln är vacker med snickarglädje, gröna fönster och liggande panel.

Huset heter Villa Åkesson. Källa. Tänk att få sitta på verandan i höstsolen med en kopp the och en bra bok.

Men jag vill inte att hela Tott hotell ska stirra på mig. Hmmm…..

Björnens kontraster

Björnen strax utan för Åre är verkligen kontrasternas ställe. Längst ner är det jämtländskt kulturlandskap. Kossor som betar i godan ro. Rödmålade parstugor som fått sina mått och proportioner av timmerstockens längd.

Några hundra meter upp är det ett ordnat kaos. 3 miljoners lägenheterna trängs efter fjällsluttningen. Den ena mer spejsig än den andra. Svart är det nya röda. Det pågår byggnationer lite här och där. Från Copperhill syns kontrasterna tydligt. På den här bilden syns även det vita huset som jag bloggade om tidigare.

Jag tycker det är bra att det byggs. Det ger arbetstillfällen som gör att folk kan bo kvar. Jag tycker det är bra att det koncentreras till vissa ställen och att det gamla genuina bevaras på andra ställen. Jag gillar även sättet vägen har delats av på i Björnen. Ena halvan för bilarna och den andra halvan för gångtrafikanter. Nu kan man ta en promenad utan att riskera livet.