Stenhyddan – en spännande historia!

Stenstugan 1896

Mitt förra inlägg handlade om mitt smultronställe Stenstugan och jag lovade att mitt nästa inlägg skulle handla om Stenstugans spännande historia. Nu när jag har läst på lite mer inser jag att jag inte ens kallar stället vid dess rätta namn. Fy på mig! Det jag kallar Stenstugan heter Stenhyddan om det ska vara rätt och riktigt!

Stenhyddan uppfördes ursprungligen 1896 av en grupp godtemplare från Mörsil som insåg att det behövdes en raststuga på leden mellan Strömvallen och Bydalen. Allt byggmaterial fick bäras upp men det tog inte gruppen på 29 personer mer än 12 häktiska timmar att uppföra stugan och resa flaggstången! Arbetet skedde natten mellan den 27:e och 28:e juni 1896.

Jag tror att det här är en bild på gänget som byggde Stenhyddan. Jag blir imponerad av damernas fjällkäldsel, det är både stråhattar och vita kragar!

Godtemplare vid Stenhyddan

Det utsatta läget på fjället och många års väder och vind gjorde att det tillslut bara var ruiner kvar av Stenhyddan.

Stenhyddan i ruiner

Stenhyddan i ruiner vinter

1976-1979 ordnade en grupp frivilliga, på initiativ av Sten Östlund, en restaureringskampanj och Kommittén för Stenhyddans restaurering bildades.

Stenhyddan restaureras

Stenhyddan restaurerad

Alla bilder här ovanför i det här inlägget är foton som hänger inne i Stenhyddan och som jag har fotat av med min kamera. Så här mysigt är det i Stenhyddan.

Stenhyddan invändigt

Förra helgen när vi var i Stenhyddan var vi tre olika sällskap som trängdes kring bordet. Ett roligt sätt att knyta nya bekantskaper på. Det är även roligt att bläddra i gästboken som finns i stugan. Många har skrivit små anektoter om just deras tur till Stenhyddan.

Så här står det på ett anslag som finns i Stenhyddan:

Stenhyddan uppfördes ursprungligen 1896 av en grupp godtemplare från Mörsil som insåg att det på leden mellan Strömvallen (vid Sällsjön) och Bydalen behövdes en raststuga. Initiativtagare till raststugan var O. Walter som året innan märkt upp leden över Sällsjöfjället. Allt fler turister hade vid den här tiden börjat söka sig till området och fjällturismen i Jämtland tog fart.

Allt byggmaterial fick man bära upp men det tog inte gruppen på 29 personer mer än 12 häktiska timmar att uppföra stugan och resa flaggstången! Arbetet skedde natten mellan den 27:e och 28:e juni 1896.

Det utsatta läget på fjället och många års väder och vind gjorde att stugan sedemera kom att förfalla. 1976-1979 ordnade en grupp frivilliga, på initiativ av Sten Östlund, en restaureringskampanj och Kommittén för Stenhyddans restaurering bildades. Kommittén ansvarar idag inte bara för den här stugan utan också för underhåll av två av de leder som går hit upp – Mårdsundsbodsleden och Sällsjöleden – samt leden upp till Västerfjällets topp.

Många tusen vandrare och skidåkare har genom åren pustat ut eller sökt skydd här i Stenhyddan. Emellanåt erbjuder Stenhyddan nattro åt äventyrare och någon enstaka gång även bröllopspar…

Det finns ved och nödutrustning, men tänk på att allt har burits upp av frivilliga eller flugits upp med helikopter. Slösa därför inte på veden genom att grilla ute eller elda för kråkorna. Använd bara det du verkligen behöver!

Glöm inte att stänga dörrar och fönster ordentligt när du lämnar stugan, och ta med dig allt skräp hem. Skriv också gärna några rader i vår gästbok!

Avgifter från rastande besökare är det som bekostar underhållet av Stenhyddan. En dagsrast kostar 10kr och en övernattning 50kr. Det går givetvis också bra att bidra med en frivillig gåva. Postgironumret är 14 47 66-3, ta med ett inbetalningskort hem.

Tack för att du är rädd om den här historiska tillflyktsstugan på kalfjället!

God tur!

Kommittén för Stenhyddans Restaurering

Tack till alla som har bidragit till att Stenhyddan finns som ett helt unikt utflyktsmål mitt på fjället! Nu ska jag logga in på banken och sätt in pengar på 14 47 66-3 som tack för vårt senaste besök så att Stenhyddan finns kvar även i framtiden.

Här kan du läsa om vägen till Stenhyddan

Här kan du se fler bilder på Stenhyddan (Stenstugan)

Whovalley Western Ski Ranch

När en vän till min man fyllde jämt hyrde han Whovalley ski ranch och samlade sina vänner i dagarna tre för skidåkning och kalas. Eftersom Whovalley ski ranch var en alldeles speciell stuga passade jag på att ta några bilder. Stugan ligger på Vemdalsskalet i härligt soligt läge endast några meter från pisten!

Skalet

Vemdalsskalet

Jag tycker om den symetriska fasaden och den traditionella formen. Även fast det är en stor stuga smälter den in fint på fjällsluttningen.

Whovalley Western Ski Ranch  fasad

Whovalley Western Ski Ranch  utvändigt

Den amerikanska western går igen i alla rum. Halva stugan har buffeltema och den andra halvan av stugan har hästtema.

Whovalley Western Ski Ranch trappen

Stugan har flera olika soffgrupper så att ett större sällskap kan umgås i mindre grupper om man vill det. Här är en av två soffgrupper på övervåningen.

Whovalley Western Ski Ranch soffgrupp

Under trappen finns en annan sittgrupp.

Whovalley Western Ski Ranch myshörna

Mörka dörrar mot vit panel. Snyggt!

Whovalley Western Ski Ranch slovrum

Till och med badrummen har westerntema.

Whovalley Western Ski Ranch handfat

Storstugan var den naturliga samlingsplatsen. Där var det liv och rörelse hela tiden. Därför lyckades jag inte ta någon ”folktom” bild på storstugan. Bilden nedan är lånad från Whovalley western ski ranch egen hemsida. Lägg märke till den maffiga öppenspisen.

Whovalley Western ski ranch öppenspis

Häftigt att gå ”all in” med ett tema! I den permanenta bostaden är det både lite svårt och i längden ganska tröttsamt att ha ett så speciellt tema. Men i fjällstugan är det fullt möjligt att ha en mer extrem inredningsstil.

Welcome to the mountains

Welcome to the mountains!

Timmerhuset i Bydalen

När jag började läsa heminredningstidningar i början av 80-talet var jag ganska ensam i min bekantskapskrets som gjorde det. Den stora heminredningstrenden var fortfarande långt borta. Nu finns det en mängd heminredningstidningar och på nätet finns det hur mycket som helst att läsa och titta på.

När jag söker tips till fritidshuset minskar utbudet något, men fortfarande finns det en hel del om hur fritidshuset kan inredas – om det är en sommarstuga. Fortfarande är det ganska svårt att hitta bra artiklar om inredning till fjällstugan. Därför blev jag glatt överraskad när jag såg att Hus & Hem har skrivit om ”Timmerhuset i Bydalen”.

Timmerhuset i Bydalen

Bilden ovan är lånad från Hus & Hems artikel och här finns hela artikeln där det även finns bilder som visar hur timmerhuset ser ut invändigt.

Timmerhuset i artikeln ligger granne med ett annat vackert hus som jag har bloggat om tidigare. Här finner du det inlägget.

Skalets inredning och kläder

Sitter och funderar på vad jag ska skriva. Det jag försöker få fram är skillnaden mellan stora kedjor typ HM, Lindex, MIO, IKEA och små personliga företag med själ och hjärta typ Skalets inredning och kläder. Det är svårt att sätta fingret på. De stora kedjorna blir opersonliga. När något massproduceras, oavsätt om det är en vara eller ett butikskoncept, försvinner dess själ. Men vad är det igentligen som försvinner? Varför går inte ”själen” att hålla kvar i ett stort format?

Jag får fortsätta att fundera. Här kommer i alla fall lite bilder från Skalets inredning AB

Skalets inredning tavlor

Skalets inredning soffa

Skalets inredning skinnsoffa

Skalets inredning fotölj

Skalets inredning foton

Nu tror jag att jag börja komma något på spåren. Det har med lokal förankring att göra. Att här och där känna igen sig. Att bli berörd, djupt där inne, i själen…

Anorak och ”snor-räser”

Dagens lunch intogs på Anorak på Vemdalsskalet.

Anorak öppenspis

Mysigt att sitta vid brasan och titta på alla gamla skidsaker på väggarna. Nästan som en liten skidsemester mitt i vardagsjobbet.

Anorak väggprydnader 4 Anorak väggprydnader 2

Anorak väggprydnader 1

Anorak bob

En sån här bob med röd ratt hade jag när jag var liten innan jag fick en snow-racer. I dag skrev ”Underbara Clara” om ord som sägs fel på ett roligt sätt. Jag kom att tänka på att jag under hela min uppväxt sa ”snor-räser” i stället för ”snow-racer”. Det var först när jag blev tillräckligt bra på engelska som jag fattade att jag sa fel…

En annan sak som jag sa fel väldigt länge var ”äljuspår” i stället för ”el-ljusspår”. Man åker runt i ett spår i skogen och i skogen finns det älgar, klart att det heter ”äljuspår”.

Det var ett lager med fluffig nysnö på Skalet idag. Backarna såg härliga ut…

Slalombacke Vemdalsskalet

Tyvärr hade jag inte möjlighet att ta några svängar. Bättre lycka nästa gång!

Lite mera skidhistoria

I ett tidigare inlägg skrev jag lite om skidhistoria. Här kan du läsa det. Nu blir det mer skidhistoria som jag hämtat från min närhet.

I hallen hemma hos oss hänger en träskida. Den låg på vinden när vi köpte vårat hus. En liten skatt som lämnats kvar av husets tidigare ägare.

Träskida

Ovanför sängen i våran stuga hänger ett par träskidor jag ropat in på auktion.

Träskidor

1985 var skidorna långa och smala. Dom här gamla tävlingsskidorna från Fischer som är 2,05 cm långa står numera längst in i förrådet bredvid en gammal sop. Till våren kommer dom att bli ett bord tillsammans med några andra 80-tals skidor. Inspirationen att använda gamla skidor som byggmaterial kommer härifrån.

Fischer 1985

Dom röda Fischerskidorna känns väääldigt gamla där dom står. De senaste åren har skidorna bara blivit kortare och bredare. Tekniken och modet förändras konstant. Dom här Headskidorna från år 2013 kommer snart att vara hopplöst omoderna.

Head 2013

Jag undrar vad som kommer att vara nästa steg i skidutvecklingen?

Pyssel i granen

För mig är inte julen en stressig tid. Jag gör det jag vill och resten struntar jag i. Jag tycker om att julpynta, fixa julklappar och att pyssla. Jag tycker inte om att baka och laga mat. En jul hos mig består av mycket mys och mycket skidåkning men väldigt lite av hembakta småkakor och långkok.

I dag har vi klätt granen, julpyntets höjdpunkt! Jag hängde upp det allra första julpyntet jag gjorde med min dotter.

Julpynt enkelt

Hon hade inte ens fyllt ett år. Knyckla ihop folie till bollar var kul och jag trädde upp bollarna på tråd. 11 år senare pryder dom fortfarande sin plats i granen.

Det pillrigaste julpyntet jag gjort är nog när jag var hembjuden till en kompis på pysselkväll och vi gjorde makaroniänglar.

Makaroniänglar

Håret på killen är gjort av vallmofrön. När jag packade upp han ur kartongen i dag var han en ”broken angel”, vingarna hade lossnat. Med hjälp av lite klister var han snart redo för granen igen. Vissa killar är lättare att göra till änglar än andra….