Anorak och ”snor-räser”

Dagens lunch intogs på Anorak på Vemdalsskalet.

Anorak öppenspis

Mysigt att sitta vid brasan och titta på alla gamla skidsaker på väggarna. Nästan som en liten skidsemester mitt i vardagsjobbet.

Anorak väggprydnader 4 Anorak väggprydnader 2

Anorak väggprydnader 1

Anorak bob

En sån här bob med röd ratt hade jag när jag var liten innan jag fick en snow-racer. I dag skrev ”Underbara Clara” om ord som sägs fel på ett roligt sätt. Jag kom att tänka på att jag under hela min uppväxt sa ”snor-räser” i stället för ”snow-racer”. Det var först när jag blev tillräckligt bra på engelska som jag fattade att jag sa fel…

En annan sak som jag sa fel väldigt länge var ”äljuspår” i stället för ”el-ljusspår”. Man åker runt i ett spår i skogen och i skogen finns det älgar, klart att det heter ”äljuspår”.

Det var ett lager med fluffig nysnö på Skalet idag. Backarna såg härliga ut…

Slalombacke Vemdalsskalet

Tyvärr hade jag inte möjlighet att ta några svängar. Bättre lycka nästa gång!

Att inte fånga tillfället…

Eller konsten att ta sitt förnuft tillfånga och vara realist…

Första impulsen: Gud så snygga ”högklackade pjäxor”! Tänk att glida (?) in på afterskin i dom där. Ställa sig lite snyggt i baren och beställa in något gott. Sedan drar bandet igång. Stämningen är på topp, man träffar gamla vänner och allt är bara kul!

Replay skor

Men sedan vaknade jag upp från mina drömmar och insåg att det var många år sedan jag åkte hem från backen, duschade, sminkade mig, satte på mig skidkläder igen (men nya fräscha), bytte slalompjäxorna mot ett par snygga skor och drog ut på afterski. Det var tider det….

Men var sak har sin tid. Numera blir det oftast afterski framför brasan i stugan. Mysigt! Ibland blir det ”riktig” afterski men då åker jag direkt från backen och det är slalompjäxor på fötterna som gäller.

Jag fångade inte tillfället, det blev inget impulsköp av ett par ”högklackade pjäxor”. Kanske lika bra det…jag dansar som en gud i slalompjäxor! (ha ha…)

Lite mera skidhistoria

I ett tidigare inlägg skrev jag lite om skidhistoria. Här kan du läsa det. Nu blir det mer skidhistoria som jag hämtat från min närhet.

I hallen hemma hos oss hänger en träskida. Den låg på vinden när vi köpte vårat hus. En liten skatt som lämnats kvar av husets tidigare ägare.

Träskida

Ovanför sängen i våran stuga hänger ett par träskidor jag ropat in på auktion.

Träskidor

1985 var skidorna långa och smala. Dom här gamla tävlingsskidorna från Fischer som är 2,05 cm långa står numera längst in i förrådet bredvid en gammal sop. Till våren kommer dom att bli ett bord tillsammans med några andra 80-tals skidor. Inspirationen att använda gamla skidor som byggmaterial kommer härifrån.

Fischer 1985

Dom röda Fischerskidorna känns väääldigt gamla där dom står. De senaste åren har skidorna bara blivit kortare och bredare. Tekniken och modet förändras konstant. Dom här Headskidorna från år 2013 kommer snart att vara hopplöst omoderna.

Head 2013

Jag undrar vad som kommer att vara nästa steg i skidutvecklingen?

Arbetsmyran Skalman

Några dagar före jul insåg jag att jag var tvungen att jobba en ”mellandag”. Även om jag gillar mitt jobb var min första tanke: ”Nej, en förlorad skiddag!”

Nu har jag gjort mitt arbetspass (som blev 11 effektiva timmar…) i soffan framför brasan. Värre kan man ju ha det. När familjen dessutom rapporterade att det var underkylt regn i backen kändes det ännu mer ok att jobba. Jag fick undan det jag skulle göra och en hel massa annat också av bara farten.

På tal om fart insåg jag förra säsongen att jag MÅSTE köpa ett ryggskydd. Jag är nog inte den enda mamman som fixar bra utrustning/kläder/saker till barnen först innan jag börjar leta till mig själv. Även om jag går på stan för att köpa kläder till mig själv dras jag som en magnet till barnavdelningen. Någon som känner igen sig…

Det tog ett tag men före jul hittade jag i alla fall ett ryggskydd som sitter ok.

Ryggskydd

Se upp, i morgon är Skalman tillbaka i backen!

Pyssel i granen

För mig är inte julen en stressig tid. Jag gör det jag vill och resten struntar jag i. Jag tycker om att julpynta, fixa julklappar och att pyssla. Jag tycker inte om att baka och laga mat. En jul hos mig består av mycket mys och mycket skidåkning men väldigt lite av hembakta småkakor och långkok.

I dag har vi klätt granen, julpyntets höjdpunkt! Jag hängde upp det allra första julpyntet jag gjorde med min dotter.

Julpynt enkelt

Hon hade inte ens fyllt ett år. Knyckla ihop folie till bollar var kul och jag trädde upp bollarna på tråd. 11 år senare pryder dom fortfarande sin plats i granen.

Det pillrigaste julpyntet jag gjort är nog när jag var hembjuden till en kompis på pysselkväll och vi gjorde makaroniänglar.

Makaroniänglar

Håret på killen är gjort av vallmofrön. När jag packade upp han ur kartongen i dag var han en ”broken angel”, vingarna hade lossnat. Med hjälp av lite klister var han snart redo för granen igen. Vissa killar är lättare att göra till änglar än andra….

Julen har anlänt

Oj, vad trångt det blev!  Julen har visst anlänt…tidigare i dag var hallen full med matkassar och väskor med kläder men inte en julklapp så långt ögat ser. Hoppas att tomten kommer med dom på julafton…

Nu har jag i alla fall stämplat ut och landat. För många år sedan jobbade jag på IKEA. Strax innanför personalentren fanns det en stämpelklocka av den gamla modellen. Om jag kom halvsovande till jobbet vaknade jag i alla fall när jag stack ner papperskortet i stämpelklockan och den dunkade till. På samma sätt var det när jag gick hem för dagen. Klockan dunkade till och jag visste att NU är jag ledig. Den känslan fick jag i dag också även om det var länge sedan jag hade en stämpelklocka när jag jobbat slut för dagen. När jag stängde av jobbdatorn idag kände jag att NU är jag ledig. Nu börjar julen!

Pepparkaka

 

 

Den vackraste gåvan!

När jag var liten och jag frågade mamma och pappa vad dom önskade sig i julklapp ville dom alltid ha något jag hade pysslat ihop själv. Jag tyckte det var lite futtigt och ville helst köpa något dyrt och fint. Eftersom jag inte hade så många kronor blev det något egentillverkat i alla fall. Mamma och pappa blev glad och nu när jag har egna barn förstår jag varför.

På stugväggen vid köksbordet har jag hängt upp mattor som min son har vävt på dagis och som jag har fått i present av han.

Jag tycker om att titta på dom; den första, allra minsta mattan, den högra då han i mitten av mattan börjar få till raka kanter, den vänstra som är både rak och platt och sedan den sista i rött, vitt och blått. Då har han till och med tänkt på i vilken ordning färgerna ska komma och hur många varv han ska göra med varje färg. Vilken utveckling och tänk vad många timmar han har vävt för att göra mattorna.

Pinnen har jag plockat vid mamma och pappas sommarstuga. Fågeln har jag fått i födelsedagspresent. Mattorna och grenen har jag hängt upp med fiskelina.

Glad måndag!

Jag tänkte gå ut och ta lite fina kort på rimfrosten som sitter på utsidan av huset. Barnen var först ut och det tog ett tag innan jag hade plockat undan och fått på mig ytterkläderna.

När jag kom ut och fick se vad de hade gjort suckade jag lite först. Jag hann även tänka där rök mina bilder till bloggen… sedan insåg jag det roliga i att de hade använt rimfrosten på huset som ett enda stort ritpapper. Glad måndag på er!

 

 

 

Hur många kuddar ryms det i en soffa?

Jag har varit på resande fot i fyra dagar och eftersom hotellet inte hade den internetuppkoppling jag förväntade mig blev det en ofrivillig bloggpaus.

Trots mycket jobb hann jag titta i affärer en kväll, det stora köpcentrat hade öppet till kl 20. På samma sätt som jag förundrades över alla skor i ett tidigare inlägg förundrades jag över alla saker som finns att köpa. Tittade bland annat på kuddar med fjällkänsla på Hemtex.

Jättefina kuddar men jag har redan fina kuddar i soffan. Det går inte att ha HUR många kuddar som helst i en soffa. Ett par skor sliter man ut men soffkuddar sliter i alla fall inte jag ut i första taget. Borde inte marknaden för tex soffkuddar bli mättad någon gång? Hur gör andra? Kastar dom gamla och köper nya kuddar? Det känns inte ok tycker jag.

Fota och njuta av bilden får räcka för mig.

Skönt att vara hemma igen och nu är det snart helg! Då ska jag passa på att slita lite på mina gamla soffkuddar….

En värld full av….Skor!

Var det enklare förr? Då fanns det en skoaffär på byn. Åt ena hållet var det 10 mil till nästa skoaffär och åt andra hållet var det också 10 mil till närmaste skoaffär. När det började bli kallt sa mamma åt mej att gå till skoaffärn’. Det hängde en liten klocka på dörren som plinga det till när jag gick in. Affärsägaren kom ut från kontoret och jag sa:

– Mamma har sagt att jag behöver nya vinterskor.

Från hyllan plockades i bästa fall kanske tre par skor fram, ibland kanske bara ett par. Jag provade tills jag hade rätt storlek på fötterna. Sedan gick jag hem. Ofta med dom nya skorna på fötterna och dom gamla i en kasse. Om jag betalade? Jag vet faktiskt inte. Jag tror att priset skrevs upp i en bok och mamma eller pappa gick förbi skoaffären senare och betalade.

Det fanns två (!) klädbutiker på byn. När det behövdes nya kläder var rutinen ungefär densamma. Det hela resulterade i att alla på skolan var klädda i ungefär lika kläder. Jag minns på högstadiet då en av klädaffärerna hade fått hem träningsoverallströjor med huvor. Tröjorna fanns i ljusrosa, ljusgult och ljusblått. Nästa alla hade dom och på benen hade vi blåjeans. Det måste ha sett ganska komiskt ut!

Jag kom att tänka på det här när jag fick reklam i min inlåda som visade ett par vinterskor som jag tyckte var snygga.

Jag klickade för att komma på sidan som säljer skorna. Väl inne på sidan började jag surfa runt bland andra skor, det kan ju finnas ett par skor som är ännu finare.

Bara den webbshoppen som jag var inne på har 2273 olika par skor varav 589 par damskor! Sedan kan man ju fundera på hur många webbshoppar det finns (bara i Sverige) som säljer skor…

Jag blir trött bara av tanken! Jag tror jag lufsar vidare i mina gamla skor ett tag till….