Renar i slalombacken

För två år sedan hade jag ingen blogg där jag kunde dela med mig av fina bilder. Därför kommer nu några bilder från januari 2011.

När vi hade åkt upp med toppliften i Bydalen såg vi hundratals med renar. Det var en mäktig syn och det kändes lite konstigt att stå och titta på dom med slalomskidor på fötterna.

Bydalen renar 2

Det var ett underbart ljus på himlen från den låga solen.

Bydalen renar 3

Bydalen renar 4

Bydalen renar 5

Vackert!

Gulligaste pistmaskinen

Tillsammans med mjukisdjur och barnkläder står den där – pistmaskinen! Hur gullig som helst! Trodde aldrig att jag skulle kalla en pistmaskin ”gullig”…

Pistmaskin Vemdalen

Fysik var ett av mina favoritämnen i skolan. Jag kom att tänka på en artikel av Jens Wilhelmson i magasinet ”Funäsfjällen” (vintern 2011-2012) som jag läste:

…Men bakom (pist) maskinen finns en snöfräs som finfördelar snö och lämnar över en ganska lös snömassa, som plastsläpet sist på maskinen randar till.

Hela den här processen skapar friktion mellan snökornen som höjer temperaturen i snömassan, vilket i sin tur skapar små isbroar mellan kornen och gör att ytan fryser ihop till en fast snöbädd för oss att åka på. För att den här processen skall bli optimal krävs kyla och den skapas bäst genom utstrålning. Och det är här som manchestern kommer in i bilden, ytan som det strålar ut ifrån blir dubbelt så stor om man veckar ihop den. Dubbel yta, dubbel effekt.

Det är alltså inte av maskinen det blir fast snö, utan av att det är en fryseffekt.

Manchester är inte bara snygg och skön. Det är en hel vetenskap!

Lite mera skidhistoria

I ett tidigare inlägg skrev jag lite om skidhistoria. Här kan du läsa det. Nu blir det mer skidhistoria som jag hämtat från min närhet.

I hallen hemma hos oss hänger en träskida. Den låg på vinden när vi köpte vårat hus. En liten skatt som lämnats kvar av husets tidigare ägare.

Träskida

Ovanför sängen i våran stuga hänger ett par träskidor jag ropat in på auktion.

Träskidor

1985 var skidorna långa och smala. Dom här gamla tävlingsskidorna från Fischer som är 2,05 cm långa står numera längst in i förrådet bredvid en gammal sop. Till våren kommer dom att bli ett bord tillsammans med några andra 80-tals skidor. Inspirationen att använda gamla skidor som byggmaterial kommer härifrån.

Fischer 1985

Dom röda Fischerskidorna känns väääldigt gamla där dom står. De senaste åren har skidorna bara blivit kortare och bredare. Tekniken och modet förändras konstant. Dom här Headskidorna från år 2013 kommer snart att vara hopplöst omoderna.

Head 2013

Jag undrar vad som kommer att vara nästa steg i skidutvecklingen?

Arbetsmyran Skalman

Några dagar före jul insåg jag att jag var tvungen att jobba en ”mellandag”. Även om jag gillar mitt jobb var min första tanke: ”Nej, en förlorad skiddag!”

Nu har jag gjort mitt arbetspass (som blev 11 effektiva timmar…) i soffan framför brasan. Värre kan man ju ha det. När familjen dessutom rapporterade att det var underkylt regn i backen kändes det ännu mer ok att jobba. Jag fick undan det jag skulle göra och en hel massa annat också av bara farten.

På tal om fart insåg jag förra säsongen att jag MÅSTE köpa ett ryggskydd. Jag är nog inte den enda mamman som fixar bra utrustning/kläder/saker till barnen först innan jag börjar leta till mig själv. Även om jag går på stan för att köpa kläder till mig själv dras jag som en magnet till barnavdelningen. Någon som känner igen sig…

Det tog ett tag men före jul hittade jag i alla fall ett ryggskydd som sitter ok.

Ryggskydd

Se upp, i morgon är Skalman tillbaka i backen!

Efter regn kommer sol

Gårdagens entimmespass i regnig slalombacke tog vi igen idag med råge. Först åkte vi i solens strålar i Hovde.

Bydalen Nyårsafton 1

Bydalen Nyårsafton 2

Efter långlunch fortsatte vi åkningen i strålkastarnas sken i Drombacken.

Bydalen Nyårsafton 3

Om det inte varit nyårsafton idag hade vi fortsatt ännu längre.

Nu har vi just ätit nyårsmiddagen. Resten av familjen sitter och skrattar till ”Grevinnan och betjänten” medan jag smygbloggar lite. Snart blir det kaffe och dottern ska bjuda på trollerikonster. Vid tolvslaget brukar barnen sova. Jag och M släcker ner allt ljus i stugan och tittar på fyrverkerierna som skjuts upp från stugorna i dalen. Skål i lite champange och sedan

Gott Nytt År!

Med vinden i ryggen

Oj vad det blåste i natt! Enligt SMHI’s klass 1-varning skulle det blåsa 18 till 23 meter per sekund i jämtlandsfjällen. Med tanke på hur det knakade i stugan vid midnatt tror jag nog att det var storm i vindbyarna.

När vi var i backen i dag blåste det fortfarande en hel del. Vi hade vinden i ryggen när vi åkte utför så då var vinden inget problem. Det gäller bara att vara rätt klädd och försöka skydda kinderna med vanten när man står i motvinden i liften.

Bydalen slalombacken

Den övre bilden är tagen kl 12:59. Den undre bilden är tagen på samma ställe kl 14:07. Däremellan hade vinden mojnat och solen började titta fram. Lika fort som vinden började i går när vi var på Västerfjället, lika fort slutade den idag när vi var i slalombacken.

Solnedgång Bydalen

Nu när jag har börjat prata väder fortsätter jag på den inslagna vägen. När vi åkte dagens sista åk var det vackra pärlemormoln på himlen. Som vanligt var verkligheten vackrare än vad jag lyckades fånga på fotot. Det som ser ut som vita penseldrag på fotot nedan skimrade i verkligheten i regnbågens färger.

Pärlemormoln Bydalen

Jag tycker om Wikipedia. Bara att knappa in ett ord och vips kommer fakta på en millisekund. Om pärlemormoln står det bland annat:

”Pärlemormoln eller polarstratosfäriskt moln (PSC, av engelska: Polar Stratospheric Cloud) är moln som bildas i stratosfären i polartrakterna på en höjd av 15–25 000 meter över havetvatten, salpetersyra och svavelsyra fryser vid mycket låga temperaturer. De har en aktiv roll i bildandet av ozonhål över Antarktis.”

Intressant men även lite skrämmande. Det som skimrar på himlen innehåller salpetersyra och svavelsyra och har en aktiv roll när det gäller ozonhål…vackert men farligt!

Skidpremiär x2

Ännu en dag i Bydalsfjällen!

Bydalen liften

Dom två dagarna vi åkte slalom före julafton var min dotter inte speciellt nöjd med sina gamla skidor. Enligt henne var dom både för korta och för långsamma. När vi kom hem från backen dagen före julafton sa jag till henne att hon kunde göra som katten Findus och göra en snölykta och gömma en önskelista i en av snöbollarna. Jag hade inte riktigt räknat med att hon verkligen skulle gå ut i mörkret och göra det. Men det gjorde hon. Det blev en ganska stor lykta som lyste vid stugknuten den kvällen och i en snöboll hade hon gömt en lapp där det stod:

Snälla tomten, jag vill ha ett par nya slalomskidor i julklapp.

I berättelsen om Pettson och katten Findus har snölyktan rasat på morgonen och lappen är borta. Samma sak hände hos oss…och gissa vad tomten kom med på julafton, ett par nya (gula) slalomskidor! Idag var dottern både snabb och nöjd i backen. Jag premiäråkte också mina nya (röda) skidor, men dom kom inte tomten med. Dom fick jag betala själv. Jag måste testa det där snöbollstricket nästa jul…

Atomic Fischer

Jag älskar verkligen mina nya skidor. Hur härliga carvingsvängar som helst i vackert vinterlandskap!

Bydalen

Jag har önskat ett par nya stavar i flera säsonger. Stavar blir inte gamla på samma sätt som skidor. Stavar funkar år efter år. Enda felet på mina gamla stavar är att dom ser väldans omoderna ut. De senast säsongerna har jag på olika sätt försökt att få ett par nya stavar. Jag har ”glömt” dom i backen, men någon har alltid påmint mig eller tagit med dom hem. Jag har lagt dom bakom bilen i förhoppning om att M ska backa över dom men ”snäll” som han är har han lagt in dom i bilen innan han backat. Den här julen fick jag äntligen ett par nya stavar i julklapp!

Scott stavar

Nu är både mor och dotter nöjd i backen!